Vår tid är över.. Nu är det nog.
Jag har dom senaste 2 åren känt mig obekväm i vår relation. Jag såg inget ljus i vår vänskap, de var bara mörkt och kallt.
För varje dag som gick växte en stor sten inom mig av panik, rädsla och oro som tillslut exploderade i tusen små bitar.
Du var min vän, men ju längre tiden gick fick du mig att känna mig osäker, genom att du hela tiden försökte göra mig till en annan person, någon jag inte är. Det kallar jag inte äkta vänskap.
Äkta vänskap är när man accepterar en person för den man är.
Jag har dessutom tröttnat på dessa jävla diskutioner vi alltid haft då du inte accepterat när jag sagt Nej.
Allt jag påpekade för dig om vad jag tyckte och tänkte och kände, skyllde du ifrån dig.
Det var alltid på dina villkor. När du inte fick som du själv ville, så blev du alltid sur på mig. Så fort du inte hade "dina" pojkvänner hos dig, då var jag intressant att vara med, men hade du dom hos dig, så existerade inte jag överhuvudtaget. Det var hela tiden så fort det passade damen.
Jag kände mer och mer att du var elak mot mig. När du bad om att få låna kläder av mig, Du hann inte mera än se klädes plagget, så sa du , "jaa, då får vi se hur pass mycket förstora det här är då, och hån skrattade" Det upplevde jag som väldigt taskigt. Precis som att du är stolt över att du är extremt smal.
Det är inte okej.
Det är tur att jag har mina vänner som ÄLSKAR MIG FÖR DEN JAG ÄR!
Tack för att du finns Saara Naumanen, Du är min allra bästa vän <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar