Bitch

Fyfan vad larvigt, 20 år gammal och gömmer sig bara för att man står där du egentligen skulle ha passerat. Du passerade då din assistent kom, vågar du inte själv? Är du rädd för mig,eller vågar du helt enkelt inte stå för ditt bitchiga beteende? Du måste seriöst ha allvarliga problem!

Jag har försökt på alla sätt för att du ska försöka lyssna på mig, ge mig en chans att visa dig att jag faktiskt inte är den du tror att jag är längre. Även jag kan förändras! Istället är du avvisande mot mig. Fyfan för dig!

Blir också så irriterad när jag tänker på hur många gånger din morsa har ringt min morsa och anklagat mig för massa skit som du setat o ljugit ihop, du har säkert snackat massa jävla skit till din såkallade vänner också om mig, för att dom ska tycka synd om dig precis som din morsa alltid gjort, de har alltid varit "lilla louise" fan väx upp för helvete!

Du har söriöst något fel, inte alla hästar hemma!

Då var denna vecka slut

Idag har jag varit i halstahammar hos min bästa vän Saara och hennes underbara familj, för idag är det Saaras födelsedag, 19 år! :) verkligen älskar den familjen super mycket!

När jag skulle hem därifrån så hade buss chauffören fått fel gatu nummer, så han stod i en kvart och vänta på helt fel ställe... tillslut kom han till rätt nummer och hämta mig efter mycket om och men. suck Hatar kurir. Sen när vi kom till Västerås så skulle vi hämta på en adress,vi stod där 10 minuter typ, ingen kom, så ringde chauffören t samtrafik,de visade sig att kunden han skulle hämta inte ens skulle åka, enligt samtrafik var körningen bort tagen,men de hade inte chauffören fått reda på, blev lite irriterad.

Kom hem tillslut, så packade jag ihop lite prylar, så åkte vi till lägenheten och fixade lite till :P Inte alls mycket kvar att göra nu. Dom har bostads anpassat badrummet, det blev verkligen jätte bra, har fått ett jätte snyggt skåp där inne och så har dom sänkt handfatet och spegeln och de skåpet som redan var i lägenheten då jag fick den.

På Torsdag ska jag och Mamma till Pro Aros Individ Stöds Enheten och träffa min handläggare och mina blivande assistenter, för snart smäller det, Onsdag nästa vecka, då bor jag i min lägenhet :) Fick första paniken igår, jag tänkte shit.. blev lite små skraj.. men de kommer nog gå bra, så länge jag har mina vänner som stöttar mig i dom jobbiga o svåra situationerna och stunderna, Saara du vet vad jag menar, Får jag höra av mig till dig oavsett tid på dygnet? Du är min ängel,du förstår verkligen mig till 110% Du är bäst! <3

Äkta vänskap!

Tack för att du finns Saara Naumanen, du finns alltid där för mig när jag behöver någon. Jag kan verkligen prata med dig om allt, och då menar jag ALLT!

Du lyssnar alltid, du stöttar mig och ger mig alltid tips om hur jag ska försöka hantera saker och ting!

Du är min allra bästa vän! Jag är så stolt över mig själv att jag tog kontakt med dig, utan dig skulle jag aldrig orka! Du ger mig ny kraft och energi hela tiden.

Det är tack vare dig som jag kunnat gå vidare i min sorg efter Jennys död. Det är bara dig jag känner att jag kan prata med om mina tankar funderingar och känslor kring det.

Allt de vi pratar om har gjort att jag kunnat gå vidare trots att tankarna och saknaden alltid kommer leva kvar inom mig. Du är BÄST Saara!

Sen allt annat vi har pratat om (du vet själv vad) det betyder så himla mycket för mig! Du är den ända jag kan prata med om EXAKT vad som helst, EXAKT allt!

Caroline Persson + Saara Naumanen = Tvillingsjälar<3 Du är som en syster för mig!

It´s over now... You´re out of my life

Vår tid är över.. Nu är det nog.

Jag har dom senaste 2 åren känt mig obekväm i vår relation. Jag såg inget ljus i vår vänskap, de var bara mörkt och kallt.
För varje dag som gick växte en stor sten inom mig av panik, rädsla och oro som tillslut exploderade i tusen små bitar.

Du var min vän, men ju längre tiden gick fick du mig att känna mig osäker, genom att du hela tiden försökte göra mig till en annan person, någon jag inte är. Det kallar jag inte äkta vänskap.

Äkta vänskap är när man accepterar en person för den man är.

Jag har dessutom tröttnat på dessa jävla diskutioner vi alltid haft då du inte accepterat när jag sagt Nej.
Allt jag påpekade för dig om vad jag tyckte och tänkte och kände, skyllde du ifrån dig.

Det var alltid på dina villkor. När du inte fick som du själv ville, så blev du alltid sur på mig. Så fort du inte hade "dina" pojkvänner hos dig, då var jag intressant att vara med, men hade du dom hos dig, så existerade inte jag överhuvudtaget. Det var hela tiden så fort det passade damen.

Jag kände mer och mer att du var elak mot mig. När du bad om att få låna kläder av mig, Du hann inte mera än se klädes plagget, så sa du , "jaa, då får vi se hur pass mycket förstora det här är då, och hån skrattade" Det upplevde jag som väldigt taskigt. Precis som att du är stolt över att du är extremt smal.

Det är inte okej.

Det är tur att jag har mina vänner som ÄLSKAR MIG FÖR DEN JAG ÄR!

Tack för att du finns Saara Naumanen, Du är min allra bästa vän <3

Jag känner mig bara ivägen

Alltså vad är det för fel? Nu har du verkat sur och irriterad hur länge som helst... Det känns också som att de bara är mot mig du är sur. Varför? Jag vågar inte fråga dig heller, för tänk om det bara är jag som upplever att du är sur mot mig, det kanske inte är så att du är sur egentligen. Hur ska man veta...

Psykiatrimottagningen = nära döden upplevelse

Idag vaknade jag 09 00 av mig själv, hade bett mamma väcka mig 09.30 , för jag skulle vara hos min läkare på psykiatrin kl 11.00 Jag kom till läkaren 10.50 och anmälde mig i receptionen, sen skulle jag och Sanna ta hissen upp å där i korridoren mötte vi Elin, jag hade inte en aning om att hon har fått jobb som städare på just de stället o att hon skulle jobba just idag, jag visste inte vad jag skulle ta mig till, det var inte en rolig upplevelse.

När vi kom till väntrummet på psykiatri mottagningen så fick vi sitta och vänta hur länge som helst. Jag höll på att bli tokig. Finns inget värre än att vänta.  Jag tycker att det är så extremt dåligt av en läkare att komma å hämta patienten så sent, okej att man får vänta 5 minuter, men 20 minuter är lite väl länge.

Jag har alltid fått vänta på den människan,varje gång jag ska träffa henne allt från 15-50 minuter. Jag blir så trött. Sanna sa idag att hon tycker att jag skulle säga till läkaren, men jag är ju som vanligt för snäll så jag sa inte ett ljud om det,men funderar på att ringa till mottagningen o påpeka det hela,för så där får det inte gå till.

När jag väl kom in så frågade hon helt sjuka frågor och inte nog med de när jag svarade på hennes frågor så frågade hon VARFÖR ? och så svarade jag på de, då frågade hon VARFÖR igen.... Jag höll på att bli tokig. Blev lite irriterad.

Nåt som var lite skratt retande det var att, normalt så brukar en läkare, iaf har jag varit med om de oftare, att om en medicin funkar på den dos man har, då ska man fortsätta med den, eller kanske försöka trappa ner för att slutligen kunna sluta äta,men nej jag ska tydligen höja.

Sen drog jag och sanna ner på stan, det var trevligt...

Var rädd om dom vänner ni har.

Jag blir så arg när jag tänker på dig,men ändå kan jag inte sluta tänka på dig.

Jag känner inte igen dig,ditt beteende,din attityd, hela du är som en annan människa.
Hur kan du göra såhär, hur kan man ens tillåta att det sker och inte ens verkar ångra det.

Vi var som systrar!

Jag älskar dig, men för den du en gång var. Är det någon idé att fortsätta hoppas?
Jag vill inte sluta hoppas, min högsta önskan att de blev som förut.

Panikångest

Idag har jag varit väldigt trött på grund av att igår fick jag panikångest attacker om och om igen. Trodde verkligen att jag skulle dö och sa jag något till min mamma blev hon bara sur och irriterad. Vad ska man göra? Man vill ju liksom inte vara ensam då man mår sådär men om man bara blir bortstött genom sura kommentarer så blir de svårt. Varför jag är så trött idag är för att jag för första gången på månader fick ta både atarax (lugnande) för att överhuvudtaget känna att jag levde men även tog jag Propavan (Insomnings tabl.) för att kunna somna vilket jag strax gjorde,sov till först 4 nångång,vakna av att jag sa Mamma "hmm!"..aja somna om, vakna vid 8 av att dom klippte träd och buskar utanför mitt fönster,men inte ens de hindra mig t att fortsätta sova :) sen 11 blev jag väckt av Mamma, jag orkade egentligen inte gå upp,var helt orkes lös o borta i skallen, men efter att jag setat uppe ett tag så blev jag piggare igen.